Gräns
Jag önskar ibland att jag att jag aldrig skulle vakna. Inte dö eller så, bara drömma vidare liksom. Leva kvar på gränsen mellan att sova och att vara vaken. Då är jag som bäst, precis där. Min favorit stund på dagen är den när jag ligger i min säng och blinkar och är så medveten att jag somnar inom några sekunder, men jag håller emot en liten stund till för att njuta. Sedan ler jag och ger upp lite grann. Ibland önskar jag att man vissa dagar bara skulle fortsätta utan att det kommer en annan dag med konsekvenser. Jag försöker simulera det ibland när jag är ledsen: tar bort alla klockor och drar ner gardinerna. Sedan lever jag den dagen som en ström där jag inte har en aning om det blivit en ny dag eller så. Det är liksom en fin tanke, att man bara ska kunna flyta på och glömma allt annat.
[Oktober 2006]